Alla kategorier

Nyheter

Hemsida >  Nyheter

Metallografisk undersökning av växlar: Principer, metoder och nyckelkunskap

Time : 2025-11-13
Växlar är kärnkomponenter i mekanisk överföring, och deras material egenskaper samt värmebehandlingens kvalitet påverkar direkt livslängd och tillförlitlighet. Metallografisk undersökning, genom mikroskopisk analys av växelmaterial, utvärderar nyckelindikatorer såsom värmebehandlingsprocesser, nitreringsdjup och kornstorlek, vilket utgör en avgörande metod för kvalitetskontroll.

Kärnmål och detektionsobjekt

Det främsta målet med metallografisk undersökning av växlar är att säkerställa produktens prestanda genom att bedöma kritiska parametrar:
  • Nitreringsdjup: En nyckelindikator för slitagebeständighet hos cementerade/kylslamade växlar (enligt ISO 6336-standard).
  • Kornstorlek: Påverkar växlarnas hållfasthet och seghet (bedömd enligt ASTM E112).
  • Mikrostruktur: Morfologin hos martensit, återhållen austenit och karbider avgör utmattningsegenskaper.
  • Ytskador: Upptäcker slipbränningar och sprickor (i enlighet med AIAG CQI-9-standard).

Grundläggande mikrostrukturkonstituenter

  • Ferrit (α): Kroppscentrerad kubisk struktur (BCC), mjuk och tough med låg hårdhet (~80 HV), vanlig i stål med lågt kolhalt och rent järn.
  • Austenit (γ): Ytkoncentrerad kubisk struktur (FCC), hög plasticitet och icke-magnetisk, förekommer vid hög temperatur eller i höglegerat stål som rostfritt stål 304 och stål med hög manganhalt.
  • Sementit (Fe₃C): Ortogonal kristallstruktur, hård och spröd (~800 HV) och förbättrar slitagebeständigheten, finns i vitt gjutjärn och stål med hög kolhalt.
  • Martensit: Kroppscentrerad tetragonal struktur (BCT), hög hårdhet (500–1000 HV) erhållen genom härdning, används i härdat stål och verktygsstål.

Vanliga mikrostrukturmorfologier

Mikrostrukturtyp Bildningsförhållanden Prestandaegenskaper Typiska Tillämpningar
Perlit Långsam avkylning (eutektoid transformation) Balanserad styrka och toughhet Rälstål, härdning och åldring av växlar
Bainit Mellantemperatur isoterma härdning Högre hållfasthet och slagfasthet än perlit Fjädrar, höghållfasta bultar
Sorbit Tempad martensit (500–650 °C) Utmärkta kompletta egenskaper Axlar, kopplingsstänger

Testprocess och standardiserade metoder

Provtagnings- och provförberedningsmetoder

  • Provtagningspositioner: Tandtopp (utvärderar ythärdningseffekt), tandrot (analyserar mikrostruktur i spänningskoncentrationsområden), tvärsnitt (mäter ythärdningsgradient).
  • Viktiga förberedelsesteg: Skärning → Inbäddning → Slipning → Polering → Ätning → Mikroskopisk observation.
  • Inbäddning: Använd epoxihars för kantskydd (kallinbäddning rekommenderas för att undvika termisk påverkan).
  • Polering: Polera till 0,05 μm spegelyta med diamantpolerpasta för att förhindra skrapmärken.

Val av ätmedel

Materialtyp Rekommenderat ätmedel Effekt
Kolifierat stål 4 % Nital (salpetersyra-i-alkohol) Visar tydligt martensit/austenit
Nitrerat stål Pikrinsyra + rengöringsmedel Framhäver nitridlager (t.ex. γ'-Fe₄N)
Gearing av rostfritt stål Oxalsyra elektrolytisk ätsning (10 V, 20 s) Skiljer på σ-fas och karbider

Viktig testutrustning

Optisk mikroskop (OM)

  • Användning: Grundläggande mikrostrukturobservation (t.ex. kornstorleksbedömning).
  • Konfigurationskrav: 500×–1000× förstoring, utrustad med bildanalysprogramvara (t.ex. Olympus Stream).

Scanningelektronmikroskop (SEM)

  • Fördelar: Högupplöst observation av icke-metalliska inneslutningar (t.ex. MnS) och sammansättningsanalys med EDS.
  • Exempel från praktiken: Korngränsrissor orsakade av svavelsegregation upptäckta vid brottanalys av vindkraftverkets växellåda.

Mikrohårdhetstestning

  • Metod: Vickershårdhet (HV0,3–HV1) gradienttest för att rita upp ythärdningskurvor.
  • Standard: ISO 2639 definierar ythärdningsdjup som avståndet från ytan till basmaterialet vid 550HV1.

Mikrostrukturanalys

Normala mikrostrukturer

Värmebehandlingsprocess Ideal mikrostruktur
Härdning och upplösning Fin nålmartensit + <10 % återstående austenit
Induktionshärdning Kryptokrystallinsk martenit + jämn övergångszon
Kväning och temperering Temprerat sorpit (jämn karbidfördelning)

Vanliga fel och orsaker

  • Övermåttig påkolsning: Nätformade karbider på ytan, vilket ökar sprödheten och risken för täthavsputsningar.
  • Slipbränning: Återhämtningfärgningar avslöjade genom syning (ASTM E1257), förebyggande genom att kontrollera matningshastighet och använda CBN-slipverktyg.
  • Härtningssprickor: Interkristallin utbredning med skarpa ändar (bekräftat med REM).
Felnamn Mikroskopiska egenskaper Orsaker och konsekvenser
Widmanstättens struktur Nålferrit som tränger in i korn Överhettning leder till minskad slagstyvhet
Bandstruktur Växlande lager av ferrit och perlit Segregation vid gjutning-valsning orsakar anisotropi
Överhettning Korngränsoxidation eller smältning För hög uppvärmningstemperatur resulterar i fullständig skrotning

Föregående : En kort introduktion till kuggprofilsmodifiering

Nästa: Högprecisionsbearbetning av växlar: Avfasningsteknik

E-post Tel WeChat